Nu ska jag berätta vad som hände mig idag.
Ytterst pinsam händelse. Om ni frågar mig, frågar ni nån annan va det inte ett dugg pinsamt.

Följande hände:
Jag jobbade så jag satt i kassan och jollrade på, i vitögat ser jag någon komma in genom dörren och jag känner igen personen tills det slår mig vem det var. Mitt ansiktsuttryck är ungefär som att jag sett ett spöke.
Han som kommer in har jag inte sett på flera år och jag var nämligen "kär" i han när jag va ungefär 15 år. Väldigt kul det där, tonårskärlek, va han snygg så va man kär. Typ!
Iallafall så ville jag bara gömma mig i ett hörn, det gick ju absolut inte. Han kom till kassan och jag sa hej och låtsades som jag inte visste vem han var och han sluddra fram nånting jag blev generad och dog inombords!

Inget pinsamt alls egentligen för jag vet inte ens om han kände igen mig. Men det va verkligen en dagens händelse!


Det här med att vara kär när man var liten, det va som att dra värsta niten och sätta sig själv i skiten.